Idag var mitt lov slut och jag kom tillbaka till skolan med lite trötta steg, det är skönt att vakna i lugn och ro och bara ta dagen som den kommer. Men nu efter tio dagar hemma var det alltså dags att börja jobba igen. Lite motigt kändes det som sagt, de första timmarna men sedan var det som om man inte ens varit ledig, märkligt men så kändes det.
Efter samlingen idag var det dags för mig att träffa syvarna och studieledarna på gymnasieskolan för överlämning av min nia.
Det var intressant och gick bra att göra det, var första gången för mig. Det som var lite märkligt var att vi gick igenom hela klasslistan och för varje elev kom det upp många positiva saker, när jag pratade om dem. Det är något jag lätt kan glömma i vardagen, det finns så mycket positivt att tänka om alla, bara man letar.
Visst det finns de elever som verkligen inte mår bra eller har det jobbigt, ja även de elever som är jobbiga på ett eller annat sätt. Men jag kom på det efter genomgången att jag lade fram det positiva innan det negativa kom fram.
Som Gunilla hammar sa på föreläsningen jag var på,"min ledstjärna är att jag ska när de slutartycka bäst om den eleven jag tyckte sämst om när de började" hon fortsatte med att tala om att det inte alls är svårt, för det blir ofta naturligt att det blir så.
Det kände jag idag, det är ju så att alla har inte riktigt samma plats i hjärtat från början, men när man ska skiljas ifrån dem, känns det lite tungt i hjärtat. Vi har nu bara drygt trettio dagar kvar tillsammans innan klassen splittras. Oj oj oj vad mycket som ska hinnas med på dessa dagar, nu känner jag piskan över min rygg =)
Något annat som också känns vemodigt är att övertaligheten har antagligen nått även vår skola, vi som är sent anställda får leva i ovissheten en stund till. Det som kan vara en ljusning i mitt fall är att jag har svenska som andraspråk i min utbildning och anställning. Skolverket som var på besök hade åsikter om just det, det måste bli mer stöd för just den elevgruppen. Det är väl vad jag kan hoppas på ska tas lite extra hänsyn till vid tjänstefördelningen.
Jag sitter med i schemagruppen och vi skulle nästan varit färdiga med nästa läsårsschema i nuläget om allt hade varit som vanligt, men på grund av neddragningar kommer vi att få sitta med schemat efter skolan slutat för läsåret. Roligare kan man ju börja ett sommarlov.
Idag kom jag hem extra tidigt för att vara en måndag, konferensen idag var inställd för vi ska på inspirationseftermiddag i morgon, i fyra timmar, så vi fick byta dagens konferens mot morgondagens extra långa.
Då passade jag på att tvätta och hänga ut tvätt i omgångar, underbart! Sedan fick vi äntligen vår bastu på hjul på rätt plats idag, det har varit en del slit med det, men nu står de så bra som vi tänkt ut från början.
Nu ska här bastas ska jag säga =)
2 kommentarer:
Nog är det så att det är de "struliga" eleverna som man fortsätter att ha kontakt med, efter att de har lämnat en. En av mina tidiga strulkillar, idag 38 år, träffar jag ofta, och han är pratar alltid om skolan med ömhet - trots att jag trodde det var pest för honom.
I min förra klass, hade jag också en kille som jag kunde bli helt vansinnig på - han hade (har) det jobbigt, och var ofta provocerande. Han har kommit och hälsat på många gånger.... och t.o.m. varit en tröstare för mig vid tillfällen.....
Så visst ärd et så att ALLA ungar har nå´t gott i sig .... även de vi ibland kan tycka vara "skitjobbiga"!
Jag känner likadant inför att lämna mina sexor om några veckor. Det kommer att bli jobbigt.
När man ser tillbaka på nästan 30 år i branchen, är det de ofta struliga eleverna man kommer ihåg. De sticker ut. Alla elever har mycket gott i sig, men man kommer inte alltid ihåg det. Jag har också några gamla elever som jag fortfarande stöter på ibland och som jag blir glad av att möta. För någon vecka sedan mötte jag en tjej i kassan på ICA. Hon var så glad för hon hade tagit körkort samma dag.
Ha en bra dag
Skicka en kommentar