Kompetensutveckling på en måndag

Idag har jag haft förmånen att vara på en kompetensdag om kallad "Språkutvecklingen i fokus"

Det var en dag som region Halland höll i tillsammans med samordnaren i Falkenbergs kommun.

Det handlade om flerspråkighet i klassrummet. Svenska som andraspråkslärare, rektorer, och annan personal som kommer i kontakt med dessa eleverna, var på plats. Det var trevligt att det kom folk från Jönköping och Laholm mm.

Vi var runt nittio stycken som fick vara med när ståuppkomikern Khalid Geire inledde dagen med ett uppträdande.

Han kommer från Somalia och gav oss många glada skratt, vi kände igen så mycket han pratade om när det gäller kulturkrockar. Han talade om myter, han sa bl.a. "vad vi tror att de tror om oss, inte vad de vet om oss" är det som styr många gånger. Och som på något sätt är det som blir sant. Ta reda på fakta och tro inte på myter...var ett budskap. Så sant, vi vet så lite, även om jag jobbar med många av dessa elever så vet jag inte så mycket när det kommer till kritan.

Vi får fråga mer och intressera oss mer för de som flyttar till vårt kalla land.

Efter denna uppvärmning var det dags för Pernilla Lundenmark att hålla ett anförande. Hon jobbar i norra Botkyrka och på skolan är 90-100 % invandrarelever. I södra Botkyrka är det kanske 2-5% invandrarelever. Det är sammanlagt ca. 50% elever med invandrarbakgrund.

Språket är inträdesbiljetten till livet, på det viset började hon sin föreläsning.

Det blev en mycket bra stund med många konkreta tips på hur man kan göra för att träna upp språket hos de eleverna som kommer från ett annat land.

Interaktionsövningar är mycket bra men fylleriövningar utvecklar inte elevers kunskaper om kontexten i språket. Det sämsta man kan göra med dessa elever är att låta dem "forska" på egen hand. De skriver av vad som står men förstår oftast inte innebörden i det skrivna.

Detta och mycket mer förmedlade hon till oss.

"Formativ bedömning är när kocken smakar av soppan,

summativ bedömning är när gästen gör det" ett litet tankvärt ord att tänka på...

Det var en givande dag med många igenkännande nickar och ilska, ilska över hur lite många

av de andra ämneslärarna förstår av vad det innebär att komma hit utan språket som talas i det nya landet.

Dagen var i alla fall mycket givande, och tur var väl det. På skolan hade vi annars friluftsdag idag, och jag skulle cyklat och sprungit, vilket jag gillar skarpt...men det kan jag ju göra hemma.

Så jag är ändå nöjd med vad dagen givit mig.

Nu ligger dottern på Malaysia still och solar och badar på en paradisö...en del har det för bra!!!

Utsikt???!!! Nä, inte så vitt jag kan se...

Idag har det varit en härlig dag på jobbet. Jag har till största delen jobbat med elever som har svenska som andraspråk under hela dagen. Det är vid de tillfällena man verkligen känner att detta är min grej! Man växer under varje sådan lektion.

Nu går vi igenom läshäftet till det nationella provet i svenska. Det kan kännas ganska tungt ibland, men det går hela tiden framåt. Vi vänder och vrider på dessa texter och dikter. Och de som varit här ett antal år kommer säkert att fixa det!! Det första provet är den 9/2 och uppsatsen är den 11/2, så vi har lite tid kvar att jobba på =)

Annars talade jag bara snabbt med min rektor idag, och framförde det jag ville ha sagt angående eleverna som behöver stöd. Så nu är framfört, jag kommer att utveckla det mer nästa gång jag har chans att samtala med honom...

Hemresan från skolan blev en resa av ett lite annorlunda slag...

Det hade nog kommit tio-femton cm snö på bilen när jag kom ut för att köra hem. Jag sopade av bilens rutor och drog iväg till ICA. Med vindrutetorkarna på. När jag kom ut från affären i det ymniga snöfallet fick jag återigen sopa av rutorna från snö...

När jag började köra och satte på torkarna så hände ingenting...och ingenting. Men jag tänkte att det är nog inga större problem att köra hem ändå...så fel jag hade!!

Komma ut på stora vägen var väl ok, men sedan var allt vitt, jag såg inga spår av var jag kunde köra, visste inte om jag var i diket eller på fel sida vägen. Stannade för att konsultera mannen via mobilen, men han trodde inte att det var så snöigt utan att det bara var att köra hemåt i sakta mak. Jag såg då i bakrutan, den torkaren funkade, att det kom en bil...jag svängde ut efter den och följde dess röda lyktor genom att nästan hänga framme vid rutan med ansiktet. Men den svängde av innan jag nått min avfartsväg... Försökte då köra en bit utan följebil, men det var mission impossible, jag visste inte alls var vägen började eller slutade. Och då var jag mitt inne i ett samhälle... Så jag fick jag vänta in en annan bil som jag kunde hänga på...även den svängde av men då var impossible det små fina flingor som kom så då klarade jag av att köra hem. Och efter kontakt med verkstaden fick vi veta att det är ett vanligt fel. Det lägger sig snö så att inte torkarbladet kan gå ned i sitt lägsta läge, och då kan de inte gå upp igen...så bort med minsta lilla snökorn och på med spolarvätska och de funkar igen. Tack för det, för om det ska snöa i morgon bitti också vill jag ha vindrutetorkare som funkar =)

Så kan det vara i livet, minsta lilla sak som kommer i maskineriet gör att det stannar av. Idag var det en elev som fick lite stopp och då blev det ledsamheter och ilska innan vi löst det jobbiga. Något som är otroligt viktigt är orden betoning, och på vilket sätt man framför det. Man kan stoppa upp en helt underbar påbörjad process genom att välja fel ord eller säga dem vid fel tillfälle eller på fel sätt. Man lär sig snart på vilket sätt man kan prata med respektive elev för att undvika sådana haverier. Men ibland blir det fel ändå, beroende på dagsform, antingen hos mig eller eleven. Men som väl är går det nästan alltid att få igång motorn igen när skräpet rensats bort.

För övrigt har jag vinkat iväg två av mina döttrar som drog till Sälen idag. Med buss, tack och lov! Sitter nu vid vedspisen och mår väl när snön fortfarande faller ned =)