Mycket sen sist

Vår älskade brygga

Nu är det över en vecka sedan som jag satt vid tangenterna och fick till ett inlägg...tiden rusar fortare än man tror.

Nu har eleverna börjat skolan, de gjorde de i onsdags. Och jag måste säga att en skola utan elever är inte alls en rolig arbetsplats. Dels är det massa tråkiga papper som måste fyllas i och så ska man försöka att enas om tider för lag, ämnen, kamratstödjare, elevråd, vem som har hand om personalrummet, städvecka med eleverna, mm, mm.

Allt ska om möjligt bestämmas på dessa dagar, dessutom vill man ha lite egen tid för att planera vad som ska göras på lektionerna. Pust, ja det är skönt när eleverna äntligen kommer, det är ju ändå för deras skull vi jobbar där. Så nu är ordningen återställd =)

Det var jätteskoj att möta "mina" ungdomar igen, vi har dessutom fått två nya i klassen. En tjej som kommer från Lettland och en tjej som kommer från en annan del av Sverige. Kul att klassen utökas. Jag pratade lite med de nya tjejerna igår och de var mycket glada för det mottagandet de fått av klassen. Vi har haft två nyinflyttade under år sex, så de är lite hemma i detta att välkomna nya så de känner sig hemma. Bra jobbat tycker jag. Vi har arbetat med livskunskap under ett år och det har gett resultat, de värnar om varandra på ett mycket bra sätt.

För att de skulle känna att det är festligt att börja på nytt igen så bjöd jag och min mentorkollega på glass. Det är ju egentligen inte avslutningen som ska lyftas och bli firad, det är även något att fira att man börjar igen!

Tittar ut och ser att det regnar ganska rejält och det gjorde det en stund förra lördagen också, när vi stod i kön för att komma in på Roxette. Men när picknicken var uppäten och Roxette äntrade scenen så slutade det regna...tur var väl det för man kunde verkligen njuta av allt utan luva för öronen. Blöt var jag men det var varmt och skönt, så jag hade inte ont av det.

Superroligt att lyssna på Per och Marie och att sedan Gyllene Tider avslautade med tre sånger lyfte det ytterligare ett snäpp. Görbra som vi säger i Västergötland =)

Moa och Monica väntar på Roxette

Mitt nya jobb som samordnare har gjort att jag har haft en hel del jobb i veckan som gått.

Denna veckan har vi skrivit in fem nya barn med tre olika nationaliteter, och en stor familj ska skrivas in i nästa vecka. Det var även så att ett barn från ett land i öster bara stod med sina föräldrar utanför skolan i torsdags och ville börja skolan. Det kommer att bli inskrivning i det fallet också i nästa vecka...om vi fått tag på alla uppgifter tills dess. Jag har inte förstått att det är så många papper som måste fyllas i innan det är helt klart med inskrivningen i skolan.

Men det är ett fantastiskt roligt jobb, jag möter så många olika människor och får höra om öden som man inte ens kan tänka sig finnas. Vi bor i ett tryggt land, nu har jag fått det bevisat för mig igen och igen...

Detta jobb innebär även en och annan utbildning (alltid skoj att lära sig nya saker) på höstlovet ska jag åka till Stockholm på kurs i Hur man lär analfabeter läsa, snacka om utmaning!!!

Hemkunskap har jag på en annan skola med år fyra och fem. Träffade dem för första gången igår, det var sjutton stycken på fyra (!) spisar.... det är en utmaning det också =))

Elden sprider värme i bastun

Förra fredagen bastade vi med svägerskan och igår hade vi ett gäng med andra trevliga gäster här på bastubad och mat. Det var så skönt att bada bastu och sedan slänga sig i sjön. De som varit med kunde inte förstå att det var så skönt innan de hade provat. Så nu har vi badat ett par gånger och det kommer kanske att bli ett bastubad idag också.

Frida och Emil på väg in i kyrkan

Men först ska vi åka och skåda brud. En nära bekants dotter gifte sig idag i Södra Hestra kyrka. Det var ett mycket vackert bröllop, och ett mycket lyckligt par som tågade ut ur kyrkan, och då höll det upp i regnandet. Stina serverar på middagen för 107 gäster, hon får nog bekänna färg idag och har säkert ont i fötterna i morgon...imorgon ja, då flyttar hon till Växjö. Hon får sin lägenhet i veckan men vill vara med på nollningen som startar i början av veckan så hon valde att bo i Hannahs lägenhet till att börja med.

Tre "damer" på väg till Grekland

Snart är allt som vanligt igen, Hannah åker till nästa helg och Moa kommer hem från en veckas semster i Grekland på tisdag. Skolan för henne börjar meddetsamma hon kommit hem.

Flyttlasset till Stina kommer vi att köra dit på fredag...sedan är nog dags för en liten pust igen...

Prinsessbröllop i repris =)

Utsikt???!!! Nä, inte så vitt jag kan se...

Idag har det varit en härlig dag på jobbet. Jag har till största delen jobbat med elever som har svenska som andraspråk under hela dagen. Det är vid de tillfällena man verkligen känner att detta är min grej! Man växer under varje sådan lektion.

Nu går vi igenom läshäftet till det nationella provet i svenska. Det kan kännas ganska tungt ibland, men det går hela tiden framåt. Vi vänder och vrider på dessa texter och dikter. Och de som varit här ett antal år kommer säkert att fixa det!! Det första provet är den 9/2 och uppsatsen är den 11/2, så vi har lite tid kvar att jobba på =)

Annars talade jag bara snabbt med min rektor idag, och framförde det jag ville ha sagt angående eleverna som behöver stöd. Så nu är framfört, jag kommer att utveckla det mer nästa gång jag har chans att samtala med honom...

Hemresan från skolan blev en resa av ett lite annorlunda slag...

Det hade nog kommit tio-femton cm snö på bilen när jag kom ut för att köra hem. Jag sopade av bilens rutor och drog iväg till ICA. Med vindrutetorkarna på. När jag kom ut från affären i det ymniga snöfallet fick jag återigen sopa av rutorna från snö...

När jag började köra och satte på torkarna så hände ingenting...och ingenting. Men jag tänkte att det är nog inga större problem att köra hem ändå...så fel jag hade!!

Komma ut på stora vägen var väl ok, men sedan var allt vitt, jag såg inga spår av var jag kunde köra, visste inte om jag var i diket eller på fel sida vägen. Stannade för att konsultera mannen via mobilen, men han trodde inte att det var så snöigt utan att det bara var att köra hemåt i sakta mak. Jag såg då i bakrutan, den torkaren funkade, att det kom en bil...jag svängde ut efter den och följde dess röda lyktor genom att nästan hänga framme vid rutan med ansiktet. Men den svängde av innan jag nått min avfartsväg... Försökte då köra en bit utan följebil, men det var mission impossible, jag visste inte alls var vägen började eller slutade. Och då var jag mitt inne i ett samhälle... Så jag fick jag vänta in en annan bil som jag kunde hänga på...även den svängde av men då var impossible det små fina flingor som kom så då klarade jag av att köra hem. Och efter kontakt med verkstaden fick vi veta att det är ett vanligt fel. Det lägger sig snö så att inte torkarbladet kan gå ned i sitt lägsta läge, och då kan de inte gå upp igen...så bort med minsta lilla snökorn och på med spolarvätska och de funkar igen. Tack för det, för om det ska snöa i morgon bitti också vill jag ha vindrutetorkare som funkar =)

Så kan det vara i livet, minsta lilla sak som kommer i maskineriet gör att det stannar av. Idag var det en elev som fick lite stopp och då blev det ledsamheter och ilska innan vi löst det jobbiga. Något som är otroligt viktigt är orden betoning, och på vilket sätt man framför det. Man kan stoppa upp en helt underbar påbörjad process genom att välja fel ord eller säga dem vid fel tillfälle eller på fel sätt. Man lär sig snart på vilket sätt man kan prata med respektive elev för att undvika sådana haverier. Men ibland blir det fel ändå, beroende på dagsform, antingen hos mig eller eleven. Men som väl är går det nästan alltid att få igång motorn igen när skräpet rensats bort.

För övrigt har jag vinkat iväg två av mina döttrar som drog till Sälen idag. Med buss, tack och lov! Sitter nu vid vedspisen och mår väl när snön fortfarande faller ned =)