Mycket sen sist

Vår älskade brygga

Nu är det över en vecka sedan som jag satt vid tangenterna och fick till ett inlägg...tiden rusar fortare än man tror.

Nu har eleverna börjat skolan, de gjorde de i onsdags. Och jag måste säga att en skola utan elever är inte alls en rolig arbetsplats. Dels är det massa tråkiga papper som måste fyllas i och så ska man försöka att enas om tider för lag, ämnen, kamratstödjare, elevråd, vem som har hand om personalrummet, städvecka med eleverna, mm, mm.

Allt ska om möjligt bestämmas på dessa dagar, dessutom vill man ha lite egen tid för att planera vad som ska göras på lektionerna. Pust, ja det är skönt när eleverna äntligen kommer, det är ju ändå för deras skull vi jobbar där. Så nu är ordningen återställd =)

Det var jätteskoj att möta "mina" ungdomar igen, vi har dessutom fått två nya i klassen. En tjej som kommer från Lettland och en tjej som kommer från en annan del av Sverige. Kul att klassen utökas. Jag pratade lite med de nya tjejerna igår och de var mycket glada för det mottagandet de fått av klassen. Vi har haft två nyinflyttade under år sex, så de är lite hemma i detta att välkomna nya så de känner sig hemma. Bra jobbat tycker jag. Vi har arbetat med livskunskap under ett år och det har gett resultat, de värnar om varandra på ett mycket bra sätt.

För att de skulle känna att det är festligt att börja på nytt igen så bjöd jag och min mentorkollega på glass. Det är ju egentligen inte avslutningen som ska lyftas och bli firad, det är även något att fira att man börjar igen!

Tittar ut och ser att det regnar ganska rejält och det gjorde det en stund förra lördagen också, när vi stod i kön för att komma in på Roxette. Men när picknicken var uppäten och Roxette äntrade scenen så slutade det regna...tur var väl det för man kunde verkligen njuta av allt utan luva för öronen. Blöt var jag men det var varmt och skönt, så jag hade inte ont av det.

Superroligt att lyssna på Per och Marie och att sedan Gyllene Tider avslautade med tre sånger lyfte det ytterligare ett snäpp. Görbra som vi säger i Västergötland =)

Moa och Monica väntar på Roxette

Mitt nya jobb som samordnare har gjort att jag har haft en hel del jobb i veckan som gått.

Denna veckan har vi skrivit in fem nya barn med tre olika nationaliteter, och en stor familj ska skrivas in i nästa vecka. Det var även så att ett barn från ett land i öster bara stod med sina föräldrar utanför skolan i torsdags och ville börja skolan. Det kommer att bli inskrivning i det fallet också i nästa vecka...om vi fått tag på alla uppgifter tills dess. Jag har inte förstått att det är så många papper som måste fyllas i innan det är helt klart med inskrivningen i skolan.

Men det är ett fantastiskt roligt jobb, jag möter så många olika människor och får höra om öden som man inte ens kan tänka sig finnas. Vi bor i ett tryggt land, nu har jag fått det bevisat för mig igen och igen...

Detta jobb innebär även en och annan utbildning (alltid skoj att lära sig nya saker) på höstlovet ska jag åka till Stockholm på kurs i Hur man lär analfabeter läsa, snacka om utmaning!!!

Hemkunskap har jag på en annan skola med år fyra och fem. Träffade dem för första gången igår, det var sjutton stycken på fyra (!) spisar.... det är en utmaning det också =))

Elden sprider värme i bastun

Förra fredagen bastade vi med svägerskan och igår hade vi ett gäng med andra trevliga gäster här på bastubad och mat. Det var så skönt att bada bastu och sedan slänga sig i sjön. De som varit med kunde inte förstå att det var så skönt innan de hade provat. Så nu har vi badat ett par gånger och det kommer kanske att bli ett bastubad idag också.

Frida och Emil på väg in i kyrkan

Men först ska vi åka och skåda brud. En nära bekants dotter gifte sig idag i Södra Hestra kyrka. Det var ett mycket vackert bröllop, och ett mycket lyckligt par som tågade ut ur kyrkan, och då höll det upp i regnandet. Stina serverar på middagen för 107 gäster, hon får nog bekänna färg idag och har säkert ont i fötterna i morgon...imorgon ja, då flyttar hon till Växjö. Hon får sin lägenhet i veckan men vill vara med på nollningen som startar i början av veckan så hon valde att bo i Hannahs lägenhet till att börja med.

Tre "damer" på väg till Grekland

Snart är allt som vanligt igen, Hannah åker till nästa helg och Moa kommer hem från en veckas semster i Grekland på tisdag. Skolan för henne börjar meddetsamma hon kommit hem.

Flyttlasset till Stina kommer vi att köra dit på fredag...sedan är nog dags för en liten pust igen...

Prinsessbröllop i repris =)

Bröllop

Igår gick i stort sett hela dagen åt till att vara engagerad i bröllop eller vara gäst på bröllop.

Det var så att Moa och Hannah skulle hjälpa till att servera på detta bröllop. Och vi var i serveringslokalen för att kolla läget och få instruktioner på fredagskvällen. Då var inte H hemma utan jag fick köra ned M dit för att hon skulle veta vad som gällde. Då kom kökpersonalen på att det nog inte dumt om flickorna som skulle hjälpa till, kom dit en stund på förmiddagen med...mamma fick skjutsa ned och sedan hämta innan det var dags att fixa till sig.

Eftersom vigseln var i en liten kyrka ville vi vara tidigt på plats, det tänkte alla!! När vi kom fram till kyrkan var det övande av solosång...så vi kom inte in, men vad gör det om man väntar lite när man har glada och trevliga människor runt omkring sig =)

Vi kom på plats på läktaren och den spännande väntan började...vad har de hittat på som inte är vanligt på vigslar? Vi hade fått en liten varning om att det inte är som det alltid brukar vara...

Dudududu...Medhelssons brusade fram på orgeln och vi ser fyra otroligt vackra människor långsamt tåga den korta vägen in till altaret...ja, det kom allt lite tårar när jag såg familjen tåga in, är ni förvånade???

Det som gifter sig är kompisar till oss och de har ett tvillingpar som varit lika engagerade i bröllopet som sina föräldrar. De var med och var så vackra så man kunde knappt se sig mätt på dem. Helheten med brudens underbara skönhet, håret, ansiktet, klänningen ja allt och brudgummens stilrena vackra kläder, detta tillsammans var något utöver det vanliga....

Solosången var otroligt vacker och prästen Mias tal till brudparet var modernt och glädjande. Hon berättade att detta brudpar var hennes första Facebookbrudpar. Hon är vän med bruden på fb och där har vi alla fått följa brudens väg till bröllopsdagen. Det blev verkligen ett personligt och tillfälle till många skratt under talet. Men som sig bör var det ett tal som verkligen talar om för brudparet vad de lovat varandra.

När utgångs marschen skulle spelas, log Miaprästen lite och sa att vi kommer nog alla att känna igen utgångsmarschen, men att vi förknippar den med kallare tider...

Det som drog igång var den musiken som spelas när leksakerna marscherar till tomtens säck i Disney som visas på julaftonen....Det drogs på en och annan mungipa och lite fniss kunde även höras här och var....Kul tycker jag!!

Efter det var det transport i gammal bil och sedan var det en underbar middag med mycket god mat & dryck. Spex och tal avlöste varandra, utrop av brudpar och dans till häftig musik.

Så sammanfattningsvis kan man säga att det var en mycket trevlig och rolig kväll.

Vår flickor tyckte det var roligt att kunna jobba och tjäna pengar och ändå vara med om så mycket roligt, de befann ju sig hela tiden i festlokalen.

Idag har vi städat ut det huset som vi hyr ut via Novasol, de första gästerna kommer på lördag...och denna veckan är fulltecknad av annat för min del. Jag förstår inte vart tiden tar vägen...men nu har jag börjat räkna ned tills skolan slutar =)

Bröllop och föreläsning

Här är det lyckliga brudparet på kyrktrappan efter vigseln,

det vita i luften är risgryn...

Igår var vi på bröllop, det var vårt gudbarn och tillika min yngsta systerdotter som gifte sig. Det var ett mycket vackert och trevligt bröllop. Vigseln hölls i Bollebygds kyrka av brudgummens pappa, som är präst. Eftersom de lyckliga tu har väldigt många vänner, valde de att servera kaffe och dopp i församlingshemmet i Bollebygd direkt efter vigseln. Det var trevligt att få chans att prata med folk som man inte sett på länge =)

Efter kaffestunden var det dags för oss att sätta oss i bilen och åka mot Ulricehamn, där middagen och resten av festen skulle äga rum. innan vi lämnade Bollebygd fick alla ett kuvert med en cd-skiva i och på den skivan fanns det ett melodikryss, där frågorna handlade om brudparet. Det var ett mycket trevligt påhitt och vi hann precis lyssna klart innan vi var framme i Ulricehamn. Anledningen till att det blev denna vackra stad vid Åsunden var att där är brudgummen uppväxt och föräldrarna bor fortfarande kvar.

Här skär brudparet tillsammans upp bröllopstårtan...biten lade sig nog ned

för nu är det ingen utav dem som blir gifta igen..

Bröllopsfesten var mycket trevlig med god mat och glada skratt. Sen är det ju inte helt fel att få bugga lite, och det fick vi göra =)) Så sammanfattningsvis kan man säga att vi hade en mycket trevlig och rörande dag. Jag är nämligen en sådan som alltid börja gråta när det blir känslosamt, det kan handla om både glädje och sorg...och ja, det blev till att torka glädjetårar igår...

Nu till något helt annat, jag var ju och lyssnade på Mia Törnblom tidigare i veckan, och det var en bra föreläsning, jag skrattade hela vägen hem, när jag i huvudet, gick igenom det sista av vad hon talade om. Och då snackar vi ca 6 mil lång resa...så ni förstår att hon satt sina spår =))

Hon började med att tala om skillnaden mellan självförtroende och självkänsla...det är två helt olika saker. När det gäller självförtroende är det att vi tror på oss själva och att vi kan utföra saker. Fysisk kondition vet vi alla vad det är, självkänslan är själens kondition. Då förstår ni att vi hela tiden måste jobba med den, kondition är inget som stannar kvar för evigt. Mia menade på att vi kan gå omkring och tro att vi själva är en bluff...något som någon snart kommer att avslöja. Det kan även vara så att vi hela tiden jämför oss med andra, och det är ett strängt jobb, menade hon på. Tänk att du står i kön på Ica, med din chipspåse och coca-cola och tittar ned i varuvagnen hos grannen, där det ligger frukt och grönsaker av alla möjliga sorter, då väljer man att titta åt ett annat håll...och där står det en urtjusig kvinna med hår och kropp som är helt perfekt. Jämföra hela tiden är säkert jobbigt!!!...eller att vi lyssnar på och för vidare skitsnack, det är två tecken på dålig självkänsla. Och sådana tankar är inte lätt att komma ur för vi tänker ca 65000 tankar på ett dygn och 95% av dessa tankar är samma som vi tänkte igår...Det är inte konstigt att vi inte bygger upp vår självkänsla när det hela tiden upprepas samma tankar inne i vårt huvud???. Vi måste försöka skaffa oss tid för reflektion så att man verkligen kan försöka att förstå vad vi tänker. Vi får inte ha orealistiska tankar om vad vi ska prestera .t.ex. Utan vi måste sätta det i realtion till ork och tid. Vi måste också lära oss att fokusera på det positiva (där kom det igen!!) om vi tänker att vi inte kan vissa saker...blir det ofta så. Man ska tänka och säga "jag gör så gott jag kan" eller säg lite oftare till jobbarkompisar eller nära och kära saker som "du är härlig som gör..." eller "du är alltid hjälpsam och glad" eller andra positiva saker som kan lyfta en medmänniska. Var generös med beröm...

Vi ska också tänka på att tillstånd, känsla smittar. Häng med de som är positiva i stället för de som bara hittar fel och ser allt negativt. Det är en sak som jag själv tror väldigt mycket på, jag kan tydligt känna hur negativa personer verkligen drar ur mig min styrka. De är energitjuvar i världklass...

Men vi kan ju inte alltid lyckas, men då ska vi inte slå på oss själva för det utan bara konstatera att så blev det, man kan lära sig mycket av sina misstag.. Men hon sa många gånger att vi ska ha jobbat med vår självkänsla så att den ska vara den samma vid både succé och fiasko...där känner jag att jag har en hel del att jobba med ...

Hon pratade om idrottsmän som lär sig att hantera sin misslyckanden och förluster. Assa och Dissa kallade hon det. Man fokuserar på att göra något, typ Anjas säl, när man gjort något bra och lyckats. Och när man gjort något som inte är så bra eller känner att man misslyckats ska man bara lämna ifrån sig det i tanken. Det är många lag som lämnar sina förluster i omklädningsrummet efter matchen, den stannar kvar där innanför väggarna och de ser fram emot nästa match med vinnarinstinkt igen.

Vi fick lära oss att ASSA och DISSA. När vi Assade gjorde vi segertecknet och var glada för att vi hade gjort något bra. När vi dissade så sa vi bara att ok, nu släpper vi det. Vi gjorde detta i en övning när man ska hålla händerna under den andras händer och försöka slå på dem innan de ryckts bort. Klarade man det fick man göra V-tecknet och säga Yes!!! Om man inte klarade det så tog man med handen ifrån huvudet och sa bara, ok nu släpper jag det!! Likadant fick vi öva på att säga bra saker om oss själva till grannen som satt intill. Vi måste våga tro mer på oss själva!!

Så kommer jag att försöka att se livet lite mer, man kan inte klandra sig själv för saker man inte tyckte blev bra!!

Braboken har jag redan beskrivit hur den fungerar...annars tar jag det senare, eftersom vi jobbar med den på skolan....

Sist men inte minst berättade hon hon när hon var med på en kurs för rökavvänjare, på den kursen skulle hon prata om motivation. Då förklarade hon att man måste känna till sin egen VINST för att kunna nå målet med motivation. Vad är det jag vinner på att göra detta?

Det var också något jag fick mig en funderare kring...det är något jag kommer att att använda i skolan för att få elever att förstå hur långt man kan komma om man bara förstår vad man vinner med att göra på ett annat sätt.

Så jag fick med mig en hel del att fundera på, samt mycket tankar som jag kommer att använda i skolan värld. Men minst lika mycket som jag personligen kommer att ha nytta av.

Idag blev det ett långt inlägg...men nu skriver jag kanske inte mer på några dagar =)))

Mycket nu...

Nu har jag snart lagt en hektisk, men rolig och givande vecka bakom mig. Idag är det bröllop i vår vigselkyrka som är på programmet. Det är min yngsta systerdotter, och vår guddotter, som står brud i Bolllebygds kyrka idag klockan 14.00. Det ska bli så roligt att få gå på ett riktigt vinterbröllop =))

Jag återkommer om detta under morgondagen, då jag också kommer att skriva mycket om Mia Törnblom, hon var så bra. Vi har på skolan boken "Du äger" och vi jobbar med livskunskap med den.

Bl.a. finns det beskrivit hur man ska lyfta sin egen självkänsla genom att skriva i sin Brabok, det gör eleverna hos oss en gång/vecka och man ser hur de utvecklas i detta att uppskatta sig själva i både fiasko och succé. Men som sagt mer om det i morgon. För nu ska jag hoppa in i duschen för att hinna bli fin innan vi åker....eller iaf försöka att bli lite frächare....

Helg med bröllop och körövning

Denna helgen har varit intensiv. Igår åkte vi till Göteborg för att vara med på min kusins bröllop. De lyckliga tu vigdes på Världskulturmuseet i Göteborg. Det var en annorlunda vigsel Vi var ca. 150 personer som satt i den stora trappan och väntade på att brudparet skulle komma. Vi visste inte var de skulle komma in eller hur det skulle gå till. Plötsligt, när vi väntat ett tag, spelades Final count down för fullt i högtalarna. Sedan övergick det till Oh, Happy Days. Och då kom brudparet indansande/gående klappande sina händer.
Det var festligt att se man blev glad ända in i hjärtat. Sedan var det själva vigseln, som var borgerlig, fast med lite välsignelse och bön ändå.

Eftersom bruden härstammar från Brasilien var det mycket av kvällens mat och underhållning som hade sina influenser från det landet. Maten bestod av olika sorters friterat, ost, kyckling och potatis, gryta och ris. Tårtan var en skapelse för sig,  det var en riktig bröllopstårta med massa våningar . Även den hade Brasiliansk smak, mycket god.

Underhållningen var magnifik. Vi hade Rio i miniatyr hos oss. Brasilianska dansare med plymer och allt som hör till. När de hade dansat själva en stund, drog de med oss andra upp på en riktig långdans, alla skulle hänga på tåget och röra sig rytmiskt i takt med musiken. Det var häftigt!

Vi låg på gångavstånd från festen, Goothia Towers hade oss som gäster på våning nummer 19.
Snacka om häftig utsikt alltså!! Vi passade även på att ta oss upp till våning 23 för att ta en drink innan festen. Där såg vi en magnifik solnedgång. Min syster, svåger och svägerska var också och hälsade på oss innan vi gick till festen.

Vi hade Ådalenrummet som min syster sa när hon kom dit...1931...jag tittade utanför för att se om rummet hette så...men ibland får man tänka lite i stället.

Kom hem, sedan var det iväg igen, nu för att öva till vår konsert i kören. Båda flickorna var med på övningen idag. Tredje dotera ska också vara med, hon kommer med och övar vid nästa tillfälle.

Det gick bra och man är så nöjd när man får sjunga tillsammans med så många glada människor. Vi var drygt sextio personer som var med idag...det är många för att vara lilla Broaryd...

Efter fem timmars övning, + en gudstjänst som avslutning, var det dags för nästa jobb.
Vi är nu inne i utvecklingssamtalen och det innebär att alla undervisande lärare ska skriva i varje elevs IUP. Idag var det dags för klass 8a att få sina omdömen inskrivna i hkk. Det tar lite tid att sitta och formulera bra meningar som dessutom ska vara framåtsyftande. Men nu är jag klar med alla 29 eleverna. Vi har ett verktyg som heter Unikum. Jag tycker att det är riktigt bra. Vi i arbetslagen hade en hel utbildningsdag på just formuleringar under vårterminen. Det var riktigt bra att veta hur man ska formulera sig på ett passande sätt.

I morgon ska jag använda vår datavagn till mina sexor. Vi är nämligen med i något som heter presstation, vi får vår lokaltidning till klassen varje dag under ett helt läsår. Varje månad har man olika uppgifter som det ska skrivas lite om. Eleverna ska läsa tidningen och hitta saker som kan passa in på månadens tema.
Det är sedan en stor final i April eller Maj där man kan vinna en del pengar. Jag tycker att det viktigt att eleverna lär sig att läsa tidningar, det finns så mycket kunskap att hämta i dem.