Det är något jag och nästan trettio personer till ägnat sig åt idag. I alltifrån duggregn till mer ihållande regn har vi vandrat ca 12 km, vi gick från Burseryds kyrka till Sandviks kyrka. På vägen hade vi små uppehåll med morgongymnastik, sånger och ibland träffade vi på historiska personer eller platser. När vi gått ca 4 kilometer hade vi ett stopp vid en oas där vi fick gott kaffe och dopp. Det är gott med hembakta grovlunsar med smör och ost, mums. Efter det fick vi nya krafter. Vi satt i ett uterum hos Berit och Roland och nr vi var redo för att starta igen så tilltog regnandet rejält, men vi gjorde en omröstning och alla ville fortsätta på vandringen. Med paraply, kepsar, mer regnjackor och byxor så var vi redo för att möta vattnet som kom uppifrån.
Jag måste säga att det var ett otroligt gäng av äldre människor som verkligen orkade gå, i rask takt, hela denna vägen. Det har varit en underbart härlig förmiddag, många människor att prata några ord med och nya kunskaper om personer och platser.
Väl hemma igen var det mat på programmet, vandringen avslutades med gemensam måltid i sockenstugan, men jag som har mina döttrar hemma under helgen hade förberett älgstekar som vi skulle äta tillsammans idag. Det blev en mycket god måltid med tillbehör av olika slag till. Lingonsylten till steken och blåbärssylten till ostkakan som vi åt till efterrätt smakade extra bra med tanke på att jag plockat bären själv i skogen nedanför ladugården. Flickorna uppskattade "redig" söndagsmiddag extra mycket nu när de sköter sina egna måltider till vardags.
Ödehus
Om ett par veckor kommer jag att börja leda en bokcirkel med boken Ödehuset, kunde därför inte låta bli att ta kort på det huset vi vandrade förbi.
Bandjärn
Nu har då ytterligare en helg snart gått. Vart tar tiden vägen egentligen? Det går så fort, igår var vi på en företagsvisning, Burseryds Bruk visades för allmänheten med anledning av att fyller 100 år. Jag har varit där vid tidigare tillfälle, Dan gör i nuläget alla engångspallar som företaget gör av med. Det handlar om åtskilliga tusen på ett år så det var extra roligt att se dem i sitt rätta element. Det är bandjärn som är deras huvudsakliga syssla, men de gör även band till vintunnor och kabelband.
Dans pallar
Det är så härligt att se hur flickorna trivs i sina olika klasser och boende. Samtidigt som de trivs i Danhult, vilket de säger till oss allt som oftast =) Men Stina har kommit otroligt bra i studentlivet, hon stortrivs! Hannah kallar ju Växjö för sitt hem och Danhult för hemhem, så visst betyder platsen man växy upp på en hel del.
Jag själv är uppväxt i Bollebygd och det hus där jag föddes är jämnat med marken, så just de rötterna har jag inte kvar. Det kanske är därför som jag inte har någon större dragning till den gamla hemorten? Jag har på ett sätt börjat om med ett nytt liv här i Danhult, Broaryd. Det är verkligen mitt hem nu. Vi har ju även ett hus i Falkenberg nuförtiden, men det kommer nog aldrig att kännas som mitt hem. Det är och kommer säkert att förbli i Danhult tillsammans med Dan. Som är åttonde generationen på gården, det förpliktigar också =)


