Utsikt???!!! Nä, inte så vitt jag kan se...

Idag har det varit en härlig dag på jobbet. Jag har till största delen jobbat med elever som har svenska som andraspråk under hela dagen. Det är vid de tillfällena man verkligen känner att detta är min grej! Man växer under varje sådan lektion.

Nu går vi igenom läshäftet till det nationella provet i svenska. Det kan kännas ganska tungt ibland, men det går hela tiden framåt. Vi vänder och vrider på dessa texter och dikter. Och de som varit här ett antal år kommer säkert att fixa det!! Det första provet är den 9/2 och uppsatsen är den 11/2, så vi har lite tid kvar att jobba på =)

Annars talade jag bara snabbt med min rektor idag, och framförde det jag ville ha sagt angående eleverna som behöver stöd. Så nu är framfört, jag kommer att utveckla det mer nästa gång jag har chans att samtala med honom...

Hemresan från skolan blev en resa av ett lite annorlunda slag...

Det hade nog kommit tio-femton cm snö på bilen när jag kom ut för att köra hem. Jag sopade av bilens rutor och drog iväg till ICA. Med vindrutetorkarna på. När jag kom ut från affären i det ymniga snöfallet fick jag återigen sopa av rutorna från snö...

När jag började köra och satte på torkarna så hände ingenting...och ingenting. Men jag tänkte att det är nog inga större problem att köra hem ändå...så fel jag hade!!

Komma ut på stora vägen var väl ok, men sedan var allt vitt, jag såg inga spår av var jag kunde köra, visste inte om jag var i diket eller på fel sida vägen. Stannade för att konsultera mannen via mobilen, men han trodde inte att det var så snöigt utan att det bara var att köra hemåt i sakta mak. Jag såg då i bakrutan, den torkaren funkade, att det kom en bil...jag svängde ut efter den och följde dess röda lyktor genom att nästan hänga framme vid rutan med ansiktet. Men den svängde av innan jag nått min avfartsväg... Försökte då köra en bit utan följebil, men det var mission impossible, jag visste inte alls var vägen började eller slutade. Och då var jag mitt inne i ett samhälle... Så jag fick jag vänta in en annan bil som jag kunde hänga på...även den svängde av men då var impossible det små fina flingor som kom så då klarade jag av att köra hem. Och efter kontakt med verkstaden fick vi veta att det är ett vanligt fel. Det lägger sig snö så att inte torkarbladet kan gå ned i sitt lägsta läge, och då kan de inte gå upp igen...så bort med minsta lilla snökorn och på med spolarvätska och de funkar igen. Tack för det, för om det ska snöa i morgon bitti också vill jag ha vindrutetorkare som funkar =)

Så kan det vara i livet, minsta lilla sak som kommer i maskineriet gör att det stannar av. Idag var det en elev som fick lite stopp och då blev det ledsamheter och ilska innan vi löst det jobbiga. Något som är otroligt viktigt är orden betoning, och på vilket sätt man framför det. Man kan stoppa upp en helt underbar påbörjad process genom att välja fel ord eller säga dem vid fel tillfälle eller på fel sätt. Man lär sig snart på vilket sätt man kan prata med respektive elev för att undvika sådana haverier. Men ibland blir det fel ändå, beroende på dagsform, antingen hos mig eller eleven. Men som väl är går det nästan alltid att få igång motorn igen när skräpet rensats bort.

För övrigt har jag vinkat iväg två av mina döttrar som drog till Sälen idag. Med buss, tack och lov! Sitter nu vid vedspisen och mår väl när snön fortfarande faller ned =)