Hjärtligt snabba ryck

Idag var det första dagen som eleverna kom efter jullovet. Det började en ny tjej som flyttat hit ifrån Schweiz. Hon har varit och hälsat på innan och redan hitta ett par vänner i klassen. Det är skönt att se hur väl de kan ta hand om de nya som kommer till klassen. Det brukar ju ofta röra sig om 4-5 elever som flyttar in eller ut, under de fyra åren de går hos oss. Men det är alltid lite oroligt innan man ser att de som flyttat hit får kompisar. Det har faktiskt alltid löst sig hittills, vilket är riktigt skönt!

Denna dagen började som vanligt med mentortid, då vi hälsade den nya tjejen välkommen till klassen på allvar. Efter det hade jag ett hål där det alltid måste fixas något, oftast akut. men idag på första dagen hade inget hunnit hända med klassen eller så. Det var skönt att hinna göra lite saker som legat till sig ett tag...

Lite kopiering och ett samtal som jag tänkt ringa i en vecka nästan...efter det var inget som vanligt med denna skoldag.

Vi har tagit privat sjukförsäkring och jag skulle ringa dit för att höra om jag kunde få en tid, anledningen till samtalet var följande :
Förra måndagen fick jag riktigt ont i bröstet vid två tillfällen på kvällen. Det var när jag precis skulle börja med gympan, men det gick över och jag tänkte att händer det något så finns det sjukvårdsutbildat folk med, så jag körde på som vanligt. Tänkte inte så mycket på det under övriga veckan som gick. Men på lördagskvällen när jag lagt mig fick lite liknande symtom igen. Sa därför till mannen igår att jag ringer F-bolaget under måndagen. Han tyckte att det var en mycket bra idé!

Så jag ringde upp och hade papper och penna jämte mig för att skriva upp tid och adress. Men när jag började prata om mitt ärende, fick jag motfrågor tillbaka så fort jag sagt något...när hon började fråga efter närmsta lasarett så sa jag -att det beror på om hon menar från jobbet eller hemmet? Var är ditt närmsta lasarett där du befinner dig NU, sa hon då. Jag förklarade att det är nog Varberg. Åk genast dit, du får inte köra själv, för du kan ha en pågående infarkt, säger människan då. jag trodde att hjärtat skulle spränga i bröstet på mig av rädsla. Va, vad menade hon? Skulle jag kunna vara så sjuk...
Skolsköterskan följde med till vårdcentralen, där jag tog ekg som var ok...meeen de ville trots allt skicka mig vidare ned till varberg för bättre undersökningar. Och jag kan säga att jag blev grundligt undersökt. Fick en mycket noggrann doktor som tog alla tänkbara prover. Och kunde efter fem timmar på akuten, med nästintill undersökningar och rötgen hela tiden, konstatera att det kan ha varit något med mitt hjärta förra måndagen. Men i så fall var det något litet eftersom det inte syntes på ekg:n men han sa att jag ska leva precis som vanligt...meeen om jag känner något igen ska jag åka till doktorn. För detta med hjärtat är en färskvara, det kan ändra sig fort igen. Eftersom jag inte har några sådana problem att ärva så tyckte han inte att jag behövde göra mer undersökningar. Men har undersökte allt tänkbart idag så jag är noga kollad till dags dato =))

Nu är jag hemma igen och ätit mat, senast jag åt var vid frukosten i morse. Så det smakade riktigt gott. Nu ska vi dricka kaffe och äta en liten bit av den tårtan Stina fick i födelsedagspresent av en kompis som jobbar på kondis.

Hoppas bara att morgondagen inte gör så att hjärtat hoppar ur kroppen på en igen =) jag vill ha en alldeles vanlig tisdag ...

Ljus och värme

Idag har vi tänt en massa ljus i huset igen. Det har blivit många ljus i julhelgen, och jag tänder dem  med glädje. Det ger en sådan härlig stämning och ett härligt gemyt.

 Men jag måste tala om att för fem år sedan tändes det inga levande ljus med glädje. Det var dagen efter stormen Gudruns framfart här hos oss. Jag kan väl säga att den söndagsmorgonen när jag steg upp och tittade ut, vill jag verkligen inte uppleva igen. Runt vårt hus låg mycket av träden vi haft stående där under nästan en manstid. Mitt ibland dessa träd hade vi sex higland cattle som alltid gick ute. Jag började att gå mot åkern där de var, inget stängsel kvar, massor av omkullblåsta träd och mitt i denna oreda kom alla djuren fram till mig när jag kallade på dem. Helt otroligt att alla hade överlevt!! Det var ju ett litet glädjeämnen mitt i allt, men samtidigt ett bekymmer om hur vi skulle kunna stängsla dem inne...skogen låg ned på alltför många ställen för att laga stängslet. Slaktning var det enda alternativet i det läget. Tur att man kan välja en sådan utväg om det kniper.

Det var ändå små bekymmer mot allt de andra vi hade fått att tänka på....

Vi förstod ganska snabbt att vi i det här området var hårt drabbade av stormens härjningar. De första dagarna hade vi fullt upp att bara sköta det dagliga. Vi hade ingen ström så frysen fick fraktas iväg till en svägerska som hade ström. Ljus av alla de slag fick brinna kvällstid och nattetid. På natten hade vi en lykta som brann så att vi skulle hitta till vedspisen så att vi kunde lägga in mer ved. Tack och lov att vi hade spisen då!! Utan den hade vi inte känt alls att det var ett hem vi hade. Det var ju inte så kallt så nå´n snö kunde vi inte smälta för att få vatten till att spola på toan, t.ex. Duscha fick vi åka till svägerskan för att göra, då fick vi samtidigt lite mat och chans att prata av oss om det som tyngde oss...

Vi var ändå lyckligt lottade vi fick tillbaka elen efter 4 dygn. När ljuset återvände såg jag att julgran och allt julpynt fortfarande var kvar. Inte så upplyftande att se det då kan jag säga, men det var bara att ta tag i det och städa ut julen. I samma veva fyllde Stina 15 år, vi brukar alltid ha kalas för släktingar i den vevan. Det kalaset fick dröja tills i slutet på Januari. Uppvaktning blev det på födelsedagen av oss i familjen, men jag kan inte påstå att det var en glädje som satt kvar i kroppen speciellt länge.

När jag kom till skolan, som under lång tid blev min livlina, på måndagen den 10 januari så möttes jag av många chockade och drabbade människor. men det var bara någon mer som var drabbad i den omfattningen som vi var. Det gällde att bara tänka praktiskt och hålla tankarna ifrån hur det såg ut hemma. Jag skulle gå till GeKås för att köpa ljus och batterier till vår radio, så vi kunde höra vad som hände runt omkring oss. Det fanns nästan inga ljus kvar att köpa och batterier skulle de få in på nytt dagen därpå.  Jag kunde då aldrig tro att några sådana simpla varor skulle vara hårdvaluta ; ) Men vi hade ett lager av ljus kvar sedan jul så vi klarade oss till lagret i affären fyllts på igen.

Vi hade på ett par timmars intensivt stormande blivit av med mer än hälften av vårt skogsinnehav. Det känns tungt oerhört tungt särskilt när skogen varit en livsstil hos mannen i mitt liv. Han har skött skogen exemplariskt sedan han var i de senare tonåren. Nu var det bara ett ord vi kunde tänka just då, KATASTROF!! Men det är inget jag kommer att gå in djupare på. Fem år har förflutit och vi har det bra nu, men vägen hit har stundtals varit tuff. Men nästan meddetsamma bestämde vi, jag och mannen,  oss för att åtminstone försöka se minst tre positiva saker varje dag, som vi sedan delade med oss av till varandra när vi gått och lagt oss. Det gick framåt ibland och bakåt ibland, men sammanlagt så gick vi framåt. Det är som min man tog som sitt valspråk  "man måste gilla läget" och det har han gjort sedan dess...

För återigen komma tillbaka till denna dagen vi nu har så har Stina födelsedagsfest tillsammans med sin bästa kompis sedan bb-tiden, Ellen. De har en tjejmiddag för tretton stycken här i kväll och så mycket glada skratt och tillrop vi hört så är det en lyckad 20-årsfest. Kul att de lagt ned mycket tid på mat och dukning. De bjöd på en trerätters middag, som de i stort sett gjort helt själva. Nu är det filmtajm för alla goa ungdomar som är i vårt hus.

I morgon ska jag försöka att komma upp tidigt och gå ut på promenad med hunden. Igår var vi på revy, det var bra med mycket trevliga musikinslag, men så många riktigt höga skratt blev det inte. Men visst är de proffs, det måste man verkligen säga. Efter det var det en mycket god måltid på Brasseriet, som ligger vägg i vägg med teatern, praktiskt i den kylan som var i går kväll. Sedan blev till att promenera till Brattens  väg och sova där. Båda två sa vi i morse att så gott har vi inte sovit på ett nytt ställe någon gång, så det måste vi göra om ; )
 I morse fick vi nästan en hotellfrukost av en jobbarkompis, sånt kallar jag för lyx =)

Fredag? Redan?...

Har nu jobbat två dagr...kort vecka kan man säga, eller också en lagom start efter ett underbart lov.
Det har varit två trevliga och lite läraktiga dagar. Igår gensam dag med annan skola, pratade mycket och lyssnade mycket i ämnesgrupper angående bedömning och matriser. Idag egen panering och lagmöte. Fick veta att vår rektor nu gör sin sista termin...är alltid svårt att tänka sig hur ett byte kan bli, trots att vi haft några stycken.

Återkommer nog mer om skolan under helgen, om jag hinner för fester och annat =))
Men nu startar jag snart resan till Falkenberg för att gå på revy. Vi är 12 glada personer som ska ge oss iväg på detta roliga. Vi ska sedan lyxa till oss och äta revymeny på Brasseriet. Därefter ska jag och mannen sova över hos en jobbarkompis. Vi ska träffas lite där i morgon fm. på eftermiddagen ska jag hjälpa Stina med att ordna till kalas för hennes kompisar, hon fyller ju 20 på torsdag =)) tiden den går alltför snabbt...

En dag som inte liknar någon annan

Vaknade idag av att telefonen ringde. Min man svarade och hörde då att det var en man som inte kunde få fram riktigt vad han ville säga. Det är en man som brukar ringa ibland, han är gammal vän till min svärfar och driver samma form av rörelse som min man. Vi blev inte klok på samtalet, han sa bl.a. att han fryser ihjäl, hjälp mig! Femton minuter senare ringer telefonen ytterligare en gång, denna gången svarade jag. I andra änden av luren var det en dam som talade om att hon ringde från polisen i Jönköping, då tänkte jag direkt att nu är det ett rådjur eller älg som är påkört här på vår mark. Men hon undrade om vi kunde vara så vänliga och titta om det stod en bil utanför vårt hus med en man i som sagt att han var vid vårt hus och inte kom loss i all snön.  Det var alltså den man som tidigare ringt till oss. Familjen Samuelsson tog på sig varma kläder och gav sig ut för att leta, vi tänkte då att det är lätt att se spår i snön, men vi åkte även in på vägar som inte var körda på, men hittade honom inte. Vi letade överallt där vi trodde att han kunde kört, men icke ett tecken. Ringde upp polisen och rapporterade det vi sett och gjort. Det visade sig att han inte varit hemma i sitt hus sedan igår kväll vid 17.30-tiden. Han har alltså tillbringat natten, kall sådan, sittande i bilen i snöyran. Polisen bad min man ringa upp den bortkomne för att se om han kunde lokalisera var mannen satt. Men det lyckades inte, efter några varv med bilen på olika ställen.

Det var det mitt på dagen och poliserna kom hit till vår ort och upprättade en sambandscentral, gick ut i radio, tidningar och tv med en efterlysning. Helikopter med värmekamera kom hit från Göteborg, men hittills har det inte givit något resultat. Mörkret har nu kommit och kylan sitter i så det är inga goda odds att jobba mot. Mannen är 79 år gammal och har svårt att röra sig. Mobilen verkar nu vara urladdad och de kunde inte få hjälp av den för att lokalisera var mannen kan vara. En mast fungerade inte som den skulle. Spår av bilen finns nog inte någonstans då snötäcket växt under hela natten.

Uppdaterad:
De har tack och lov hittat mannen vid liv.


Det syns att man ska aldrig ge upp hoppet =)

Jag har varit med i kören, som haft tre framträdande idag. Men försvinnandet lade sorti på det som kunde varit vackert och glädjande. Vi blev påminda om det vid båda gudstjänsterna i kyrkorna då förbönen tillägnades mannen och de som söker. När vi sjöng på ortens äldreboende så hade polisen förlagt sin sambandscentral där, så även där blev vi påminda hela tiden.

Nu har tre femtedelar av familjen åkt iväg för att vara med om sökandet...vi får hoppas på det bästa.

Jag börjar jobba i morgon, ska vara i Falkenberg kl 8.30. Det ska bli kul att träffa alla goa kollegor igen. Vi ska tillsammans med en annan skola titta på matriser i de olika ämnena. Jag är särskilt spänd på om det kan bli en matris för svenska som andraspråk. Vi får se vad som finns och vad vi kan göra för att få den så komplett som möjligt =) Ska även vara med i grupp för svenska och hemkunskap...det blir en svettig dag...=)

På fredag ska vi planera i arbetslaget samt, hoppas jag i alla fall, egen planering. För det ser jag fram emot att göra nu!!

Måndag med nya möjligheter

Skridskoprinsessan kommer åkande

Igår hade vi ytterligare en härlig dag på isen. Det som var lite roligt var att vi träffade goda vänner när vi nästan hade, med skridskornas hjälp, tagit oss till andra änden av sjön. De har sin skogsskift i den änden och hade nu kommit ut på isen med fyrhjuling och kärra. De hade även med sig skridskor, mannen hade fått långfärdsskridskor i julklapp och skulle nu testa dessa. Det gick inte så bra! Hur ska de sitta? och varför lossnar de hela tiden? var frågor som ställdes.  Vi försökte vara allvarliga när vi gav svar, men för varje gång som skridskon åkte av, hade vi svårare att hålla oss för skratt. Men det är vänner som vi ofta skrattar mycket och länge med, så det gjorde inget att hela vår familj fick sig några goda skratt. Till slut konstaterades det att en av skridskorna var skadad och inte fungerade som den skulle. Vi skrinnade därifrån med ett leende på läpparna.

Tänk vad det gör mycket för hur man mår. Jag är i alla fall känslig för känslorna som kommer upp inom mig. Jag försöker nog också att se de positiva sakerna istället för de som tynger ned. Så fort vi har mött dessa underbara människor har man ett bubblande skratt kvar inom sig en lång tid. När vi har våra träffar med detta underbara gäng är det skrattsalvor som avlöser varandra. Vi ska nu tillsammans med tio andra, som är detta gäng, åka på Falkenbergsrevyn på fredag...många skratt kommer det att bli både före, under och efter revyn, det kan jag lova. Det är något jag ser fram emot!!

Två systrar på isen

Kvällen i går gick även den i skrattets tecken. Vi hade grannar här på middag. Mannen har i ett pars år lovat en kompis till vår dotter att deras familj skulle få komma hit och avnjuta hans underbara klyftpotatisar =)) Igår blev det äntligen av!! Vi grillade även älghamburgare ute på altanen. Till det bjöds det kall sås, det var med andra ord en riktig sommarmiddag. Även desserten gick i sommarens tecken, blåbärspaj med glass och grädde. När faten var rensade var det dags att spela lite sällskapsspel. Vi valde, Med andra ord. det är ett spel som kräver fanatasi för att förklara ord för sin lagkamrat så den kan gissa vilket ord det ska vara. Hur kul som helst och många skratt som sagt var =D

Nu börjar jag annars att fundera mer på terminen som startar för eleverna nästa måndag. Det kan inte hjälpas men nu går hjärnans tankar till hur jag ska lägga upp det i de olika ämnena. I ett av ämnena är vi tre lärare som planera ihop, det kommer vi att göra på fredag. Men i de andra ämnena är jag ensam till att planera, vilket gör att man är mer flexibel. Är materialet upptaget av någon annan klass  kan man kasta om sin planering på ett lite enklare sätt om man är flera som planera på en gång. Men samtidigt är det tråkigt att inte har något bollplank.

Vi har t.ex. inga läroböcker i svenska hos oss, vi har en arbetsplan och utifrån den får du komma på själv hur du vill lägga upp ditt arbete. Det är bra för man blir mer lyhörd för olika sätt att lära ut. Men ibland kan jag sakna det där med att de kan jobba själva i sina böcker, där det finns med de saker de ska lära sig. Men nu ska de börja med ordklasser och det finns många övningar som man kan skapa själv och sedan har de jobb med det ett tag. Jag tycker att ordklasser och satsdelar är en rolig del att lära ut!

Handbromsvändning med farmors bil var kul =D

Nu får det nog bli en promenad i den mer behagliga temperaturen än vad helgen bjöd på. Vi har även fått ett litet ett snötäcke, så allt är rent och vitt.

Lördag som kunde varit söndag

Dessa gick jag förbi på väg till isen

Idag har det åter varit en ljuvlig dag som delvis gått åt till att förbereda till en kväll med gäster. Då det finns två småbarn i familjen valde vi att starta träffen vid 5-tiden. Jag bjöd på grönkålspaj med soltorkade tomater och fetaost samt en paj med ädelost och skinka. Mamman i familjen är vegetarian så en av pajerna var då tvungen att vara köttfri. Paj är superbra mat att bjuda på, man kan förbereda och grädda dem för att sedan bara värma dem...sånt passar mig =)) Till det krävs ju bara en sallad, som man snabbt hackar ihop.

Tycker ju om änglar så jag gjorde en själv...

Jag hann dock med en sparktur över sjön idag också...lika vackert som igår. På min väg över sjön kom en granne ifatt mig med sina längdåkningsskridskor, jag sparkade mig fram och det gick inte alls lika fort som hennes skridskor =))
 Men vi fick en trevlig pratstund när vi gled fram över sjön. Tänk avd det är sällan man träffar sina grannar helt spontant när det är vintertid. På sommaren är man ute i trädgården och jobbar eller ute och går/cyklar och träffar på de som bor närmast. DE pratstunderna man får så är nog de bästa, spontana och ofta med lite skvaller om vad som hänt sen sist.

Sparken är lite underskattad i söder...

Jag gick dessutom och planerade iför terminsstarten vad det gäller årskurs sex och svenskan. Jag tror jga har kommit fram till hur jag ska lägga upp det. Vi ska hinna med sagor, ordklasser och en hel del annat.
Kommer antagligen att jobba ihop med bilden och göra egna kasperdockor till sagor som de skriver ihop i olika grupper. Det ska bli extra spännande då jag aldrig gjort det förut.

Idag hade Stina med kompisar lagt beslag på skridskoisen för att spela hockey och köra lite bil på.
Vi hade kollat tjockleken på isen innan, den är nu ca 25 cm tjock så det är säkert att åka på den.

Här spelas det för fullt

Isen lockade

Idag har vi tillbringat en stor del av den vakna tiden på isen. Ja, ja vi vaknade inte så tidigt kan man säga, efter en trevlig och sen kväll sov man gott långt fram på förmiddagen =) Det är inte klokt vad det är skönt när man kan vända på dygnet under ett par veckor. Men nu börjar snart ledigheten att närma sig sitt slut...5 sovmorgnar kvar...

Spår av människor

Vi hade en mycket trevlig kväll igår med goda vänner. Vi var bara fyra personer men så trevligt och gott allt var. Festlig dukning och fantastisk nyårsmeny som inleddes med räkröra av något slag. Mycket grönsaker och god sås. Huvudrätten var en fantastisk god köttgryta med potatis och rotfrukter i ugn...mmmm... så gott det var. Grytan hade kokat ett tag i rödvin som satte smak på såsen. Till dessert fick vi cocospannacotta, den var bara så underbart god...till den fick vi exotiska frukter. Sedan blev det som vanligt lite gotter och goda drycker. Vi stannade ett bar tag efter tolvslaget, så vi var hemma vid halv tre...

Därför valde vi att ha en extra lång sovmorgon idag =)

Äldsta dottern

Yngsta dottern

Men sedan gick vi ut på sjön med skridskor, spark och varm choklad. Det blev en tur med sparken runt sjön för min del, cirka 5-6 km. Jag kan säga att jag var varm när jag kom tillbaka till bryggan igen. Jag skulle ålt skridskor men mina skridskor satt på en av döttrarna så jag fick ta de nyinköpta hockeyrören, de kunde jag inte alls åka med. Men spark är bara att ha i alla lägen på isen. Senare kom även mellandottern hem, hon började jobba klockan 7 i morse. Lite segt var det nog för henne, hon lade sig vid halv 4 i morse =). Hon tog de skridskor jag ej kunde åka på och svävade ut mot Vindö.

Nu är vi åter samlade alla efter olika utflykter på nyårsaftonen, så nu är det dags för lite mat. Idag kommer det att bli pizza som vi lagar tillsammans. Det känns som ett bra alternativ som mat idag.

Åkturen avslutad