lördag 21 mars 2009

Veckan som gått...

Denna veckan har varit turbulent. Ibland glädje och ibland ilska och besvikelse., jag förklarar närmare allt eftersom.
Veckan började bra, eller som vanligt ska man kanske säga två långa dagar på arbetet i början av veckan. 
Måndag morgon började med att jag fick ta emot en ny elev i klassen, han kom från Kosovo/Serbien. Han kunde inte ett ord svenska, utan det var kroppsspråk och engelska som gällde. Han och hans mamma förstod en del engelska så jag kunde göra mig något sådär förstodd.  Han verkade var en genomgod kille som flytt till Sverige tillsammans med sin mamma och storasyster. Vi började att träna på svenska direkt efter mentortiden. Han kunde efter fem minuter säga sitt namn och var han bodde samt var han kom ifrån, på svenska. Helt otroligt så snabbt han plockade upp det svenska språket!! Jag hade av rektorn fått veta att han inte hade uppehållstillstånd i Sverige än.
 På måndagskvällen ledde jag gympan som vanligt, och det var första gången på länge som jag verkligen kunde ta i och göra alla rörelser som jag borde. Det onda i axeln/nacken har suttit i under 4-5 veckor. Men nu tror jag att jag kan börja på gymet igen =)

Tisdagen var så där halvseg som den brukar nu när niorna jobbar med teori på hemkunskapen. Det som var roligast på den dagen var att träffa vår nye kille i klassen och verkligen se hur han tog till sig det svenska språket. Han jobbade på i en nybörjarbok så pennan glödde, eller nästan i alla fall =) På eftermiddagskonferensen satte jag och en kollega oss och jämförde nationella prov i svenskan, och kom  fram till att vi satt samma betyg på dem vi läst =), det kan betyda att vi är på väg att bli professionella lärare... men man kan aldrig vara säker. 

Onsdag 
Var en dag som alla andra, vi kämpade på med svenskan och jag fick lära mig vad färgerna heter på serbiska. Det var en givande och mycket positiv lektion. Jag kom hem i tid för att hinna gå ut och njuta av vädret och en promenad i vårluften.

Torsdag
Hade städmorgon, och det var härligt att skaka sängkläder och mattor i ett underbart väder. Kom till skolan mitt på förmiddagen och hade min klass. Vår serbiska elev satt tyst och ville inte jobba på med svenskan, när han lite senare skulle gå till en annan lärare blev han så allvarlig och sa att han inte visste hur. Det var ett ledset ansikte och skräckslagna ögon som tittade på mig och han sa att mamma migration, åka tillbak till Dublin, där de först landade, och sedan Kosovo där mamma, syster och jag blir skjutna. Han får inte stanna i Sverige utan utvisas till det land där de landade först. Han tror att de blir utvisade till Kosovo igen från Irland, och när de kommer tillbaka straffas de för att de flytt. Dessa skräckens ögan har jag sällan sett tidigare. Han åkte hem och jag berättade för klassen om hans oro. Det var nästan första gången som klassen satt knäpptysta under en lång stund. Jag tror att de gick upp för många hur bra vi har det här, och man ska vara tacksam för utbildning och allt samhället ställer upp med.
Mitt i allt detta ringer min dotter från gymnasiet och säger att hennes mobil, kamera och fyra hundra kronor stulits ur hennes väska. Hon hade pengar och kamera med sig för hon skulle åka till Värnamo och tandregleringen, där hon skulle ta lite kort. Hur kan man låta bli att skilja på mitt och ditt!! jag blev både arg och ledsen för hennes skull. Hon kom iväg till tandregleringen trots allt, men det var en dämpad och lite ledsen flicka som kom hem sen. 
Jag träffade inte henne förren sent, jag var ju på kören och blev glad i sinnet =)

Fredag

Jobbade min korta härliga dag och det var tomt utan vår nye vän. Killarna talade t.o.m. om att de hade gått och köpt en present till honom, direkt efter lektionen igår. Han skulle kommit till skolan på fredag, det gjorde han också men var så ledsen så han åkte hem innan lektionen började, så de fick aldrig överlämnat den. Men att tanken fanns hos dessa killar fick mig att bli riktigt rörd. Vi var sedan i Gislaved där vi mötte äldsta dottern som kom från Växjö med en kompis. Där fick vi även ordnat så att den yngsta fick behålla sitt mobilnummer och alla pengarna som fanns på simkortet. Tack för det!
Efter det var det en promenad i det fina vädret som gällde, sedn blev det bastu och god mat, lax i ugn och pressad potatis och goda såser =), som maken lagade till. med andra ord en helt härlig fredag.

1 kommentar:

femfemman sa...

JA, är det inte tråkigt att så många trevliga barn måste lämna Sverige...Tänker ofta på en liten zigenarpojke som jag hade i min klass i ett helt år. Det var mycket fördomar fråm de andra barnen i början, men så småningom blev den goe, ambitiöse killen accepterad. Så blev det sommarlov - och när vi kom tillbaka igen var killen borta... antagligen i Kosovo - och där är det inte lätt att vara av romsk härkomst...