Tankar om allt möjligt

I morse när jag gick min vanliga runda så hade jag tid att stanna upp lite och bara vara eller att fota lite. Det blev ett och annat kort, mest blomkort. Det finns hur många vackra blommor som helst i naturen nu. Man önskar att man verkligen plockar fram dessa bilder i sitt inre när vinterns kyla är ett faktum.

Jag gick och funderade lite på livets skiftningar och tidevarv (haha fint ord jag fick till) och kom då att tänka på olika generationer och hur det kan se ut i naturens värld....hm... Hittade då en liknelse som jag tänkte dela med mig av.

Jämför livet med maskrosor, knoppiga och fina är småbarnsåren när knoppen slår ut, skolåldern. Sedan kommer vi till när blomman verkligen strålar i all sin gula glans, det är den tiden då man blir kär och bildar familj.

Efter det insåg jag hur min generation, den häärliga medelåldern ser ut....det är då de börjar skrumpna ihop och bli en liten tofs på toppen. Jaha, vår tid är att likna vid en blomstjälk med toppluva. Vi har kanske inte så mycket som måste framhävas på det starka sättet som maskrosen gör när den blommar i sin prakt. Vi vet vad vi kan och är trygga i oss själva. Det är ganska coolt egentligen, så det kan jag köpa.

Men nu kommer vi nog till det bästa. Ni vet alla hur maskrosbollarna ser ut, gråa och ulliga. Det är ålderdomen, det gråa håret känns igen men sedan kommer det som är lite olikt vår värld. Det är dessa som förökar sig och ser till att det kommer att växa maskrosor på alla möjliga och omöjliga ställen. I det fallet kan man jämföra med alla saker som de äldre delar med sig av i kunskap och klokhet, de är en sak som de sprider till alla möjliga och omöjliga ställen. Det visar att alla generationer har någon uppgift som de måste utföra.

Det som slog mig är att av dessa blommor finns det alla generation samtidigt. Jag såg alla idag på min promenad.

Bara en liten Bodilknasig idé =))

Efter den härliga promenaden var det städning på programmet och efter det belöningen, en härligt god frukost på altanen i underbart väder... Man kan inte ha det bättre, enligt mig.

När den var uppäten så var det äntligen dags att bege sig till skolan med alla underbara elever och kollegor. Det är så gott att komma dit lite senare på fredagarna....fredagsfika, som en klass bakar och säljer, och allmänt småprat möter mig när jag kommer in i personalrummet.

Härlig stämning och god gemenskap =)

Idag blev vi fotade av en kollega som ville att vi skulle göra vår värsta grimas, detta kommer att visas för eleverna vid väl valt tillfälle. Jag gjorde en riktigt ful grimas, när jag kom hem och visade en dotter vad jag gjort säger hon bara...du ser ut precis som vanligt... Måste antagligen sett ut som en blomstjälk med toppluva...

Nu är det studentfirande hos goda vänner...tänk att ett år har gått sedan Stina var nybakad student...